´Jag´ eller ´han´

Jag läste en tidningsartikel idag. Det var en man, kanske 23 år gammal. Han läste ett brev han fått av en 13 åring. 13 åringen beskrev sina drömmar och farhågor om framtiden. Hur kroppen kändes stor och klumpig. Motoriken hade inte riktigt hängt med när armar och ben växte. 13 åringen fruktade att han skulle växa upp och bli en sån där överseende (trist) vuxen. Mannen som läste brevet kände igen sig, men ändå inte. Han smålog lite åt 13 åringens unga, och kanske naiva livssyn. Sedan slog det honom. Han hade just suttigt och smålett sådär vuxet överseende över 13 åringen och dennes bekymmer. Han var just en sådan som 13 åringen aldrig ville bli.

Ni har väl vid detta laget listat ut att 13 åringen och den 23 årige mannen är samma person. Pojken skrev brevet till sig själv för 10 år sedan. Men det som slog mig i artikeln var att mannen som läste brevet alltid refererade till brevskrivaren som "han", inte som "jag". För honom var brevskrivaren en helt annan person. Och det fick mig att tänka. Hur länge är jag "jag"?

Jag menar, idag är jag "jag". Det var jag även igår, eftersom jag hade i princip samma livsupplevelser, vänner, drömmar, politiska åsikter och taskiga ekonomi då som nu. Går man en vecka tillbaka, så var jag ungefär samma person då också. Men går man fem år tillbaka så är det en annan person som levde då. Det är en person jag känner väl. Men det är inte jag. Den personen hade andra drömmar än jag. Han hade andra värderingar och en annan livssyn. En del av den personens drömmar har slagit in, en del inte. Jag saknar honom ibland. Men han kan aldrig komma tillbaka. Aldrig någonsin.

Men när blir "jag" till "han"? När försvinner den Jon som sitter här framför datorn och skriver detta? När blir jag en person i historien?

Jag har inga svar. Kanske därför att det inte finns några. Det är upp till var och en att fundera och reflektera över, men svar tror jag aldrig vi finner. Till den person som läser detta om 10 år vill jag bara säga: Jag vet att du lyckades! Jag vet att du gjorde ditt bästa! Med vadå? Med allt!

Jon Halling, den 9 november 1999.